Den rättsliga revolutionen

och fängslande föredrag om juridikens utveckling.
 

Kjell Åke är jurist och professor i rättshistoria vid Lunds universitet. Till Lunds universitets 350-årsjubileum skrev han en omfattande bok om juridiska fakultetens historia ”Det förpliktande minnet: juridiska fakulteten i Lund 1666-2016”. Med utgångspunkt från den och ur sitt eget perspektiv gav han en inblick i både fakultetens och den globala juridiska utvecklingen från 1960 till 2020. Han har upplevt stora förändringar i synen på rätten och förehållandet mellan rätt och politik – men också på de viktiga begrepp som vi förbinder med vår egen tid: Rättvisa och rättigheter.
 

Själv började han på Juridicum på 60-talet. Det var en tid av välfärd då vardagsjuridiken moderniserades. Nya lagar tillkom som också visade sig i nya ämnen som arbetsrätt, bostadsrätt och marknadsrätt. Folksuveränitetsprincipen utgick från att all offentlig makt skulle utgå från folket, och domstolarna skulle följa riksdagens beslut.
 

Därför fick de som läste på 1960-talet använda de politiska lagförarbetena som den främsta rättskälla. Frågor rörande rättvisa och rättigheter avvisades. Det ansågs inte vara juridik!
Men successivt internationaliserades miljön på Juridicum. En professur i internationell rätt tillsattes 1969. Folkrätten fick också en starkare ställning och kring millennieskiftet engagerade sig lundafakulteten internationellt i ett omfattade Vietnamprojekt.
 

Sedan var det Sveriges medlemskap i EU som innebar närmast en revolution för svensk juridik. Det medförde en anpassning till europeisk rätt, och inkorporeringen av Europakonventionen i svensk rätt innebar att Högsta Domstolen inte längre var högsta domstolen. Europadomstolen i Strasbourg och EU-domstolen i Luxembourg blev istället ytterst de högsta rättsliga instanserna.
 

I Lund har man gått från det traditionella till en mer marknadsanpassad utbildning. Traditionellt har man utbildat domare och jurister för den offentliga sektorn. I dag är situationen helt annorlunda – också anpassad både till en global advokatkultur och till den privata sektorns behov.
 

Kjell Åke lyfte också fram betydelsefulla personer för utvecklingen av Juridiska fakulteten i modern tid och då speciellt kvinnor. Trots att kvinnorna fick rösträtt 1920 och därmed tillträde till statliga tjänster fick de inte bli domare förrän på 40-talet. Först i slutet av 60-talet fick de kvinnliga studenterna sina förebilder i kvinnliga justitieråd och chefsdomare, och då fick de också ett tydligt genombrott på fakulteten.